padonsk

Om jag fick önska, så skulle jag önska att det fanns ett svar.
Ett svar på livet.
Inte ett självklart och helt svar, men små ledtrådar under tiden.

Jag är mitt i en dimma och vet inte hur jag ska hitta ut.
Känner mig ständigt på flykt från verkligheten.
En flykting i livet.

Jag vill inte fastna men inte heller vara rotlös.
Ingenting här känns längre spännande.
Det finns ingen magi.

Vill ut och se världen. Se allt ur ett annat perspektiv!

Jag känner inget längre. Har jag blivit känslolös?
Har tårarna torkat ut och skrattet klingat bort?

Var finns äventyret?!

Tiden står stilla, samtidigt springer den ifrån mig.
Jag ropar "vänta!" Men den har inga öron att höra med.
Heller ingen lust att bry sig.

Varför ska allt vara så krångligt?! Kan man inte bara få njuta?
Eller är allt egentligen lätt och det är jag som krånglar till det?

Vad jag egentligen ville säga är väl att... Jag vet inte.