Vad är otrohet?
Jag har hört att otrogen det är man redan i tanken. Om man kan tänka sig att förverkliga en sexuell handling med någon annan än den man är tillsammans med, då har man redan varit otrogen.
Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att på senaste tiden har jag haft väldig otur med killar som redan är i förhållanden.
Faktiskt 3 killar på raken.
Det får mig att undra.. Är alla såhär? Vem kan man lita på?
Sen det faktum att de inte bara haft flickvän utan också varit sambo, förlovade, väntar barn med tjejen..
Det skrämmer mig ännu mera.
Så i igår gick jag ut för att tänka på något annat.
Det gick sådär.
Träffade en kille som jag dansade sista dansen med.
När vi sen står och pratar säger han
"Om inte mina kompisar var här skulle jag fråga om du ville följa med mig hem."
Min följdfråga blir "Har du flickvän?"
Hans svar "Ja.. sen 4 år tillbaka.. men hon är utomlands och du är så jävla söt..."
"Så om dina kompisar inte var här så skulle du vara otrogen mot din tjej?"
"Som fan!"
...............................
Det "roliga" med hela grejen är ju att jag precis hade insett att en annan kille som flirtat med mig hej vilt och inte varit diskret i vad han vill med mig, kanske bara skrivit saker till mig för spänningens skull.
Men varför göra en sån sak?
Varför skriva/säga till mig vad de skulle vilja göra med mig
om de inte riskerade att deras flickvän fick reda på det?
Varför har de flickvän då?!
Hur kär är man egentligen om man kan säga:
"Om jag inte riskerade att min flickvän fick reda på det, så skulle jag knulla med dig.."
Jag kanske lever i en drömvärld, men jag vill ändå tro att om man är i ett bra förhållande och är kär,
då vill man bara vara med den personen.
Ingen är perfekt.
Det är väl klart att man kan tänka att andra är snygga
eller känna sig dragen till någon annan än den man är tillsammans med.
Men det är ett väldigt stort kliv mellan att tycka någon är attraktiv och att skicka nakenbilder på sig själv över msn och skriva i detalj vad man skulle vilja göra med den här personen som inte är ens partner.
Vad hände med den stora kärleken?
Jag antar att den bara finns i sagor.. inte för att jag trodde på den iofs.
Det slutade jag göra för längesen.
//Ronja
Ja det är ju inte utan att man tappar hoppet ibland. Tur att jag är en naiv jävel som ändå tror att allting liksom ska lösa sig tillslut ändå. Puss babe!
Men du kan ju inte sluta tro på den stora kärleken =D
Det jag tänkte på när jag läste ditt blogginlägg var att det som jag uppfattat som generellt bland mina vänner (och mig själv) som varit otrogna är att har man gjort det en gång är det väldigt lätt att göra det igen.
Precis som om det fanns en dörr man var tvungen att gå igenom för att vara otrogen och när man väl är på andra sidan så kan man inte gå tillbaka och vara helt trogen..
En annan sak man kan fundera på som är i relation till ditt inlägg är om man kan vara kär i två personer samtidigt. Jag påstår att man kan det och då blev det inte lättare att "hålla sig" till den man faktiskt är ihop med.
För övrigt anser jag Kärleken vara en sjukdom så mina ord kanske inte väger speciellt tungt här =P
tjipp!
Självklart finns den stora kärleken! Det gäller bara att hitta den, o det är desto svårare... Men om man har det fullkomligt bra i ett förhållande och allting är frid och fröjd, så vill man ju inte såra den andre. Iaf är det så jag tänker. Sen går ju naturligtvis alla förhållanden upp o ner, men finns det bara en grundkärlek som relationen är byggd på så vill man inte skada den andre så hårt att man gör en sån sak. Som sagt var, så tänker jag iaf, men uppenbarligen inte alla andra eftersom otrohet trots allt finns.
