padonsk

Jag hittade en dikt i min mobil som jag skrev i vintras när det var så svinigt kallt ute och jag längtade efter sommaren. Så jag skriver ner den här bara för att påminna er om att njuta nu medans det är sommar och alla lever.


Ljusa nätter

Jag saknar de tidiga mornarna som vi kallar sena nätter.

Då det nästan är helt ljust när vi lägger oss i sängen och fiskmåsarna skriker utanför våra öppna fönster.

Där ligger vi sedan och pratar om de sakerna som betyder allt
och om det som egentligen inte alls betyder allt.

Vi kan skratta och gråta om vi vill.
Utanför väntar ändå alla ljusa strålar och dofter.

Du somnar men jag ligger fortfarande vaken.
I den mjuka tystnaden.

Jag ser din ryggtavla och dina vilda lockar.
Önskar att jag aldrig ska behöva sakna det jag känner.

Men det är just nu vad jag gör.

Saknar doften av solbrun hud.



//Ronja