padonsk

Idag har textraderna

"Be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde"

"Åh Gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort"

"Sluta dröm om det ljuva livet, du kommer aldrig va med om det"

snurrat i mitt huvud.

Ni känner säkert igen låten.
Och nu började jag även tänka på raden

"Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri,
men det struntar jag i för vi dansar och du har så mjuka läppar"

Den sistnämnda passar rätt bra in i saker som händer just nu.
Försöker ignorera saker som man vet är fel.
Egentligen är det inte jag som gör fel. Men jag antar att det hamnar på mitt samvete ändå.

Jag vill väl ändå tro att jag är en bra människa som inte vill såra andra.

Men egentligen är alla själviska. Det ligger i människans natur.

Jag har inte så mycket samvete mot människor jag inte känner. Människor som inte ligger nära mitt hjärta.
Den här människan jag "ska ha" dåligt samvete över är någon jag aldrig träffat.
Och som sagt. Inte jag som gör felet.

Vet inte hur jag kom in på det här.
Det jag egentligen ville skriva idag är hur mycket jag saknar att sjunga.
Uppträda. Kicken. Känslan.
I fredags frågade en kille om jag ville provsjunga för deras band.
Jag vill inget hellre än att få sjunga igen. Stå på scenen.
Nu vet jag ju inte om det kommer funka med just det här bandet men det finns ju fler band i Sverige har jag hört :P

Jaha det var väl det jag ville ha sagt idag ;)

Oh! Kom på en sak till! Idag såg jag en spårvagn igen för första gången sen Juni tror jag det är!
De har ju arbetat med spåren och haft bussar istället för spårvagnar.
Inte alls särskillt charmigt. :/
Jag blev iaf. jätteglad! :D (Jag älskar spårvagnarna)
Och fick då låten: Boys are back in town
På huvudet. haha Men Håkan kom ganska snart tillbaka.

// Ronja